Skogsbrynet

Helgplaneringen förändrades snabbt!

 

Vi skulle bara ta det lugnt och göra ungefär som vanligt men det ändrades snabbt då Dotra ringde på fredagen och frågade om jag ville följa med på Mello, tredje deltävlingen ägde ju rum här i Västerås, och givetvis svarade jag ja till det. Inte för att jag är ett Mellofan men attt vara på plats är något helt annat....då blir man ett Mellofan!

 

Innan Mellon på lördagen fick vi besök av Gammelsonen och hans flickvän som är ganska ny i familjen så vi håller fortfarande på att lära känna varandra men jag tycker det går bra! Sigge och Siri godkände henne redan vid första besöket och det betyder plus från hela familjen!

 

Söndagen låg jag i soffan. Mello är inte riktigt för utbrända hjärnor, så många intryck så jag fortfarande idag onsdag är helt uttröttad. Jag börjar förstå att det hade varit smart att lyssna på kroppen redan för tjugo år sen när jag brakade första gången. Då fyllde jag bara upp tanken tillräckligt för att kunna vara alla till lags...Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, släkt och vänner och alla andra som jag åtminstone trodde hade förväntningar på mig. Nå, nu när kroppen rent fysiskt sa ifrån så försöker jag lyssna men det är svårt.

 

Måndagmorgon skjutsade jag maken till jobbet och sen till fysioterapeuten vid halvelva, jag hade egentligen tid klockan ett men ordinarie K vabbade så jag fick en tid hos hennes kollega och det gick ju lika bra. Efter det blev det en fika hos Bästa Vännen och sen hann jag hem och vila en timme med Sigge och Siri. Sen hämta Äkta Maken på jobbet.

 

Tisdag fortfarande utmattad ända in i själen så tog jag fram stickningen jag påbörjade under helgen, nya sockor med ett garnnystan som visade sig innehålla fem knutar innan jag ens kommit till hälen! Inte okej enligt mig så jag mejlade återförsäljaren av detta garn och fick till svar att man generellt tyckte att fem knutar på 50 gram var okej men att jag skulle få ett nystan som kompensation. Nåja, det blev väl lite roligare att fästa alla trådar.

 

Sen blev det en lunchfika med Grannfrun som inte är nån fru men jag tycker att det låter konstigt att säga grannsambo så hon får nog finna sig i att kallas Grannfrun. Vi avhandlade helgen över en kopp kaffe och jag gläds åt att ha så bra grannar som det är enkelt att umgås med.