Skogsbrynet

Det blev inte mycket till blogg skrivet för min nacke kraschade. Jag har sedan över 30 år tillbaka problem med min nacke efter en frontalkrock i jobbet men det har varit bättre de senaste åren och då är det lätt att glömma bort sig så min ställning vid datorn har inte varit optimal...den har helt enkelt varit skitdålig!

 

Så vila ett par dagar och flera promenader har gjort att jag åtminstone törs öppna loclet på datorn och  plita ner några rader. Måste hitta en vettig ställning eftersom jag anmält mig till en gratis 4-veckors skrivarkurs och då lär jag ju kunna skriva! Ja, visst ja....för skrev man ju med penna på ett papper....

 

Hur har jag det med kosten? Jo, tack det går rätt bra även om jag kör omkull emellanåt men det är väl så det alltid är. Man måste hitta sin egen väg!

 

Idag är det den första mars och våren är onekligen på väg men jag är försiktig med att ta ut glädjen för det är en bit kvar innan våren är här men vi har så mycket att se fram emot så det riktigt pirrar i kroppen.

....eller åtminstone en sak åt gången. 

 

Jag tror att jag i hela mitt liv gjort fler saker samtidigt vilket i sig kan vara effektivt om man blir färdig men blir man inte klar så blir det ju bara rörigt både i knoppen och runt omkring en.

 

Igår kom jag ut på promenad och träffade på några grannar till och med, det märks att ljuset är på väg tillbaka för folk börjar krypa ur sina "grottor".

 

 

När jag kom hem så åt jag lite yoghurt, vilket i sig inte är så antiinflammatoriskt men jag kan ju inte kasta mat när det finns hemma. Som vanligt fick jag sällskap!

.....kan gör att det blir fullt ös en vanlig tisdag i februari!

 

Men det blev det kanske inte riktigt men betydligt mer aktivitet än det var tänkt från början och allt på grund av lite reklam på facebook!

 

Reklam från Selfmade om att sy sin egen Boxy bum bag gjorde att jag kom på att jag nog "måste" sy en sån både till mig och till dottern. Först tänkte jag att jag kan vänta till nästa vecka när jag ändå ska till stan men hur det nu blev så plötsligt hade världens bästa vän Bästa Vännen hämtat mig och så styrde vi kosan mot Selfmade på Erikslund.

 

Efter många funderingar fram och tillbaka så blev det tyg till två magväskor (man ska kalla saker för det dom är) och en nescessär inköpt. Sen passade jag på att köpa kattmat när vi ändå var i närheten av Arken zoo. Maten där är verkligen inte billig men vad gör man inte för de där små pälsklingarna? Man får ju så mycket tillbaka från dom, senast rejäla rivsår när jag dumt nog försökte skilja dom ät när dom började slåss. Det händer inte så ofta men nu var det en främmande katt som gick genom trädgården och revir måste bevakas om det än är från insidan av huset! Men mycket kärlek ger dom också och vi pratar mycket med varann vilket är skönt när man går här hemma och lallar.

Dagen startade med att jag körde Äkta Maken till jobbet och sedan åkte jag till MAXI och handlade och som vanligt kunde man göra en hel del fynd i proteindisken efter helgen.

 

Det var ju dags att möta hälsocenter idag eftersom det gått en månad sedan sist men på morgonen fick jag ett sms som talade om att K var lie rasslig och undrade om vi kunde ta det digitalt och det tyckte jag var helt okej. Jag är ju glad varje gång jag får vara hemma i lugn och ro för all stimuli utamför hemmet stressar min hjärna så oerhört mycket. Det är en av anledningarna till att jag åker till MAXI tidigt på morgonen för då är man nästan ensam där.

 

Sen hörde Bästa Vännen av sig och undrade om jag hade fullt upp....vilket jag ju inte hade så hon tog en tur till Skogsbrynet och hade med sig godskaer som vi färdigställde och åt till kaffet. Här vill jag ju påpeka att det är Pågens små semmelbullar!

 

Det är svårt att få till nån form av regelbundenhet i skrivandet av bloggen men hjärnan är så het och hyperaktiv så jag kommer liksom inte till någonting känns det som. Förkalrade för maken nyss att jag tänker på så många saker samtidigt att inget kommer ur händerna. Trädgården ska få sig en makeover den här sommaren har jag tänkt så det tänker jag på hela tiden...det ska vi göra...och det ska vi göra.....sen tänker jag också att jag måste ta tag i det här med antiinflammatorisk kost för att se om min kropp kan bli trevligare att umgås med. Jag har flera autoimmuna sjukdomar och om jag förstår saken rätt så skulle den kosten kunna göra det bättre. Men jag läser och jag läser och det blir bra rörigare i huvudet. En del säger si och en del säger så. Nu har jag i alla fall beställt en kokbok och laddat hem ett helt gäng böcker på Storytel som visade sig ha Maria Borelius alla bäcker.

 

Idag den 23 februari är det Dotras födelsedag, hon fyller 32 och jag kan inte låta bli att undra vart åren tog vägen.. hon var nyss fyllda 8 när Äkta Maken och jag träffades en kväll i slutet av april 2001. Hon var en speciell liten tjej, tuff som tusan och många gånger såg jag henne titta på mig under lugg och fundera på vem jag var och jag gjorde kanske likadant! Idag är vi nära, väldigt nära och den som påstår att att man inte kan älska nån annans barn lika mycket som man älskar sina egna pratar i nattmössan -- sen är det kanske en annan form av kärlek men älskar den här ungen gär jag!

Vi firade henne igår med Bubbel i Parken -- hon har en jättehärlig park utanför sitt hus där vi serverades lite bubbel och ost och kex. Jättetrevligt!

 

Mycket skidskytte under veckan och det har väl varit ömsom vin och ömsom vatten men spännande har det varit!

 

Nu är det en ny vecka som stundar med besök bl.a hos Hälsocenter i morgon, får se om de är intresserade av att hjälpa mig och bena ut den antiinflammatoriska kosten. ibland upplever jag att vår svenska vård är lite stelbent.

Helgplaneringen förändrades snabbt!

 

Vi skulle bara ta det lugnt och göra ungefär som vanligt men det ändrades snabbt då Dotra ringde på fredagen och frågade om jag ville följa med på Mello, tredje deltävlingen ägde ju rum här i Västerås, och givetvis svarade jag ja till det. Inte för att jag är ett Mellofan men attt vara på plats är något helt annat....då blir man ett Mellofan!

 

Innan Mellon på lördagen fick vi besök av Gammelsonen och hans flickvän som är ganska ny i familjen så vi håller fortfarande på att lära känna varandra men jag tycker det går bra! Sigge och Siri godkände henne redan vid första besöket och det betyder plus från hela familjen!

 

Söndagen låg jag i soffan. Mello är inte riktigt för utbrända hjärnor, så många intryck så jag fortfarande idag onsdag är helt uttröttad. Jag börjar förstå att det hade varit smart att lyssna på kroppen redan för tjugo år sen när jag brakade första gången. Då fyllde jag bara upp tanken tillräckligt för att kunna vara alla till lags...Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, släkt och vänner och alla andra som jag åtminstone trodde hade förväntningar på mig. Nå, nu när kroppen rent fysiskt sa ifrån så försöker jag lyssna men det är svårt.

 

Måndagmorgon skjutsade jag maken till jobbet och sen till fysioterapeuten vid halvelva, jag hade egentligen tid klockan ett men ordinarie K vabbade så jag fick en tid hos hennes kollega och det gick ju lika bra. Efter det blev det en fika hos Bästa Vännen och sen hann jag hem och vila en timme med Sigge och Siri. Sen hämta Äkta Maken på jobbet.

 

Tisdag fortfarande utmattad ända in i själen så tog jag fram stickningen jag påbörjade under helgen, nya sockor med ett garnnystan som visade sig innehålla fem knutar innan jag ens kommit till hälen! Inte okej enligt mig så jag mejlade återförsäljaren av detta garn och fick till svar att man generellt tyckte att fem knutar på 50 gram var okej men att jag skulle få ett nystan som kompensation. Nåja, det blev väl lite roligare att fästa alla trådar.

 

Sen blev det en lunchfika med Grannfrun som inte är nån fru men jag tycker att det låter konstigt att säga grannsambo så hon får nog finna sig i att kallas Grannfrun. Vi avhandlade helgen över en kopp kaffe och jag gläds åt att ha så bra grannar som det är enkelt att umgås med.

Ja, idag startar det som är ett stort intresse här i Skogsbrynet, nu hoppas vi på spännande tävligar och många medaljer!

 

Igår var jag till fysioterapeuten och fick lite nålar här och där, dels för käkarna men också för nacken och det allmänna välbefinnandet. Det är rätt lågt efter att jag kört mig själv i den totala botten vilket i och för sig tog några år men sedan i augusti resulterade i ett mycket högt blodtryck och ambulansfärd till sjukhuset. Jag får bra hjälp av min vårdcentral och jag jobbar på själv också men all ny energi är så skör och tar slut så himla fort. Jag brukar jämföra min energinivå med en bensintank och att jag under många år gått på reservtanken men den här gången lyckades jag nog också göra ett hål i botten på tanken för det känns som att varje gång jag får fylla på lite så tar det slut fortare än rimligt.

...noterar jag att jag är tillbaka på ruta ett igen...eller åtminstone något liknande.

 

Jag ska idag till fysioterapeuten för att få akupunktur för mina spända käkar, det verkar fungera bra men efter ett uppehåll på två veckor så känner jag att det spänner på en del igen. Men det kan också bero på att nacken bråkar med mig.

 

Två gånger på kort tiid har jag vaknat och varit yr av värsta slag. Det känns som att någon kastat ut mig i en eka på ett stormigt Atlanten. Jag mår illa och raglar omkring som det värsta fyllot. Idag är det något bättre men värken i nacken är inte att leka med och jag förbannar mig själv för jag vet att jag har orsakat den själv.

 

Denna vikt- och hälsohets som vi befinner oss i gör att man ibland glömmer att koppla på den förståndiga delen av hjärnan! Jag jobbar ju en hel del med mitt lymfsystem för jag är övertygad om att det har betydelse för min hälsa och då läste jag ett tips om att använda  en vibrationsplatta så sagt och gjort, jag beställde en sån. Testade den när den kom hem men tyckte den var lite hård och jag blev i samma veva sjukskriven pga en stressrelaterad utmattningsdepression (enkelt förklarat men mer komplicerat än så) så den föll i glömska, det var annat som upptog mina tankar.

 

Häromveckan fick jag för mig att jag skulle ta och göra ett pass på den för vem vill inte få igång kroppen? Det resuterade i en mycket ond nacke....jag har lärt mig att den inte är för mig! Så den kommer inom kort att läggas ut till försäljning

 

Tänker att nu ska jag försöka att göra inlägg regelbundet, kanske inte varje dag men någon gång i veckan för jag behöver få en bild av hur det ser ut för mig för den här hösten och vintern har på många vis varit oerhört tuff och en riktig ögonöppnare.

 

 

....men vill du så får du naturligtvis läsa.

 

Det jag saknar mest med att blogga är att kunna gå tillbaka och läsa och dra slutsatser om varför man mår som man gör alltså gör jag en sammanfattning om senaste halvåret för att kunna gå tillbaka.

 

I slutet på sommaren började min kropp bråka med mig, den ville inte göra som jag ville. Till sist kom jag knappt upp ur sängen själv, att gå på toaletten blev en ansträngning värd en medalj och att duscha ska vi inte ens tänka på. Fibron hade helt enkelt slagit till med full kraft. Jag kämpade dock på med jobb och Oäkta maken fick dra ett tungt lass och utan honom vet jag inte hur detta halvår skulle ha varit.

 

I början på oktober fick jag helt enkelt ge mig och ta mig till doktorn för kan man inte torka sig själv när man duschat så är det nog dags att ändra sitt sätt att tänka. Jag blev sjukskriven på heltid en period, tog långa promenader och försökte ta hand om mig själv så gott jag kunde. Fick ett tips av våra nära och älskade vänner om något som heter Shiatsu på Alternativakademin i Uppsala. Jag läste på om Shiatsu och kom fram till att det kunde vara något att prova och efter en mejlkonversation med Chris på Alternativakademin så bokade jag en tid.

 

Redan första gången jag kom dit kände jag att jag hamnat rätt, jag kände mig så trygg. Shiatsun är en behandlingsform som tar hand om både kropp och själ och inte bara det till synes onda stället. Efter första behandlingen gick jag som på moln, jag kände mig tio kilo lättare och tio kilo yngre....fantastisk känsla! Naturligtvis försvann inte det onda som genom ett trollslag men jag började känna mig som människa igen redan efter första behandlingen.

 

Under den första tiden åkte jag till Uppsala en gång i veckan för att få behandlingen och när december kom blev det varannan vecka med ett längre uppehåll under julen. Hela tiden blev jag bättre i kroppen.

 

Ett och annat bakslag naturligtvis men jag kunde dock jobba 50% från nånstans i mitten av november och framåt. Nacken hade dock börjat bråka när fibrovärken lagt sig och det kändes givetvis förbaskat jobbigt, varför när jag nu äntligen började kunna röra mig som folk? Pratade med Chris i Uppsala om detta och han gav mig ett leende och frågade vad jag trodde själv. Plötsligt förstod jag precis hur det var och för att citera honom "man kan bara ha riktigt ont på ett ställe i taget". Min dubbla whiplashnacke har under så många år fått stå tillbaka för fibron så nu tyckte den att det var dennes tur. Se mig, hör mig, det är min tur att bli omhändertagen....ganska solklart egentligen!

 

För tre veckor sedan vaknade jag en halvtimme innan vi skulle gå upp för att åka till jobbet och vände mig i sängen och det small till i nacken och plötsligt befann jag mig i en ofrivillig virvelvindskarusell. Allt bara snurrade i högsta hastighet och illamåendet kom som ett mejl i inboxen. I panik väckte jag Oäkta maken för detta ville jag inte genomleva ensam för jag hade absolut ingen kontroll över något. Han hjälpte mig ut till soffan i vardagsrummet för sängen var alldeles för obehagligt laddad för att jag skulle kunna ligga kvar. Så fort jag rörde på mig så snurrade hela rummet och jag åt andra hållet, det var bara att inse att något jobb skulle det inte bli för min del. Jag genomled dagen gråtande på soffan och tyckte faktiskt riktigt synd om mig själv, På eftermiddagen ringde jag doktorn och fick komma dagen efter. Hamnade hos en annan läkare då min ordinarie var ledig men denna unga pojke (i mina egna söners ålder....konstigt) gjorde en mycket grundlig undersökning och kunde konstatera att det var nacken som spökade. Jag hade redan vid det laget påmints av mig själv att detta var ungefär vad som hände när min första whiplashskada utlöstes 1993 så den akuta oron hade lagt sig.

 

Med ett sjukintyg på två veckor åkte jag sen hem till min soffa igen och där blev jag liggande i en dryg vecka innan jag tordes gå ut på egen hand igen. Vi gjorde några små utflykter under den här tiden men då hade jag Oäkta maken att stödja mig på i fall det började snurra igen. Förra onsdag morgon när jag vaknade så var det något som kändes märkligt men jag kunde inte sätta ord på det och dessutom skulle jag till sjukgymnasten så det var bara att köra på. När jag satte mig bakom bilratten efter att OM (Oäkta Maken) lämnat över den vid sitt arbete och körde mot sjukgymnasten kom jag på vad det var.....ansiktet var bortdomnat. Ungefär som när en tandläkarbedövning håller på att släppa, det liksom sticker i ansiktet och ögat känns bedövat.

 

Nackvärken är vid det här laget fortfarande inte okej. Efter att ha levt så länge med värk som jag faktiskt har gjort så får man en högre smärttröskel men denna går fortfarande inte att leva normalt med, bara att ringa doktorn igen. I fredags var jag där och nu ska jag äntligen få komma iväg på datortomografi och röntgen, väntar ivrigt på kallelse.

 

Idag har jag fortfarande ont i nacken men den går att klara utan värktabletter som förstör magen, jag kan vrida något mer men känner att jag har låsningar i kotpelaren, domningarna finns kvar och blir värre när jag anstränger mig men jag trotsar detta och tar mina dagliga promenader ändå för det ger så mycket annat positivt. Kroppen hann liksom bli ganska muskelsvag efter tiden på soffan så jag får ont av att röra på mig men det är bara att ta sig igenom :)

 

Fortfarande är jag säker på att jag är på rätt väg, att löken skalats från många lager men att det finns fler lager kvar innan jag når det egentliga kärnan. Skadan i nacken kan jag aldrig reparera men jag kan stärka upp den och ge den bättre förutsättningar. Jag fortsätter att åka till Uppsala för behandlingar, dock inte under följande veckor då jag ska till sjukgymnasten. Jag vill veta vad som gör vad.

 

Eftersom shiatsun handlar om både det yttre och det inre har jag också börjat städa och placera om saker i mitt inre lite mer, mycket arbete har jag redan gjort men jag har insett att det finns en del kvar och att man aldrig ska sluta jobba med det mentala.

 

Det börjar rycka i bloggnerver igen. Inser att jag inte skrivit något på över ett år och det är ju lite konstigt för en gång i tiden så bloggade jag ju minst en gång varje dag i många år...då som Kajsalisa.

 

Men efter flytten hit till Skogsbrynet så gick jag upp i tid vilket nog är anledningen till att jag lade ner bloggandet. Nu har jag haft en höst och en vinter med mycket värk och medföljande sjukskrivning och då har det blivit mer tid att tänka och fundera så kanske är det dags att börja blogga igen!

 

En annan anledning var nog också att jag i den vevan skaffade mig en iPad och den lämpar sig då inte att blogga på, jag får inte något flyt i skrivandet men idag lovade jag en grupp på Facebook att plocka fram en bild som låg på gammeldatorn så nu skulle jag ju kunna komma igång igen...vi får se!!!

 

Det är som att tiden bara rusar fram nuförtiden. Man brukar ju säga att tiden går fortare ju äldre man blir men ingen har berättat att livet lägger i en överväxel när man fyller femtio!

 

Jag jobbar ju numera heltid vilket naturligtvis gör att det blir mindre tid för bland annat bloggande men jag mår bra av att jobba. Kroppen gnyr lite ibland men jag låter inte den styra mig som jag kanske gjorde tidigare. Jag har nu börjat träna två gånger i veckan på det gym som ligger i samma huskropp som min arbetsplats och hoppas att det ska ge positiva effekter.

 

2012 verkar bli året då familjen flyttar för Ungsonen med sambo har också köpt hus och flyttar nästa helg, som tur är har de starka kamrater som flyttar åt sig men de saknar visst städkunniga vänner så det uppdraget överlåter de till mig :) Det blir trevligt att få dem på nära håll igen för huset de köpt ligger bara några få kilometer från Skogsbrynet!

 

Även för Gammelsonen har livet förändrats då han träffat en härlig med tjej med en lika härlig son på snart två år. Det är ett riktigt litet charmtroll med fullt av myror i kallingarna precis som det ska vara i den åldern och vi gläds mycket åt deras besök!

 

Det blev en kort resumé av senaste månaden!

.....men oj, vad tiden går fort!!!

 

Vi har börjat jobba igen och jag har dessutom gått upp på heltid så nu känns det som att dygnet har färre timmar än tidigare!!

 

Det är även dags att flytta på arbetsplatsen och när det är gjort tänker jag inte flytta på många, många år....om jag själv får bestämma!!!!

 

Mitt i alltihopa blir vi dessutom sjuka....ja, ja...det är väl det som är livet!

Dagarna går ruskigt fort just nu.

 

I tisdags kom Moster med sambo hit och vi hade en mycket trevligt dag. Skogsbrynet visade sig kanske inte riktigt från sin bästa sida men inte heller från sin sämsta! Vårt röda lilla hus fick mycket väl godkänt tror jag!

Med sig hade dom en utmaning till oss...en fantastisk fuchsia som vi verkligen ska njuta av under resten av sommaren och som vi ska göra allt för att få att överleva. Om någon har bra tips för överlevnad så hör av Er och berätta!

 

 

Bilden är inget mästerverk och just nu är det inte så många blommor på men oj, vad knopp och när de slagit ut kommer det en ny bild förstås!!!

 

På onsdagen tog vi oss en semesterdag från den ordinarie semestern och åkte till Arboga. En mycket vacker stad som ligger med ån i centrum.

 

På vägen till Arboga så stannade vi vid Åsby gård och åt lite lunch samt handlade för presentkortet vi fick av våra goda vänner på lördagen så nu är kattfamiljen utökad och man blir dubbelt trevligt bemött när man anländer till Skogsbrynet....

 

 

För övrigt verkar det nu som att reviren är utmärkta och katterna tar det ganska lugnt, därmed inte sagt att sista ordet är sagt i den saken!!

 

Igår fredag tänkte vi ta en minisemesterdag och åkte till Skultuna Mässingsbruk men på väg dit fick vi annat att göra. Rensa ur det sista i Dotras lägenhet och jag går inte in i detalj i detta men jag hoppas att den nya hyresgästen har samma värderingar när det städning som den förra!!!

 

Ikväll väntar vi besök av Ungsonen med sambo och de har spännande saker på G så det ska bli skoj!!!!

Det är väl absolut dags att göra en uppdatering även om jag måste säga att jag inte känner mig på topp!!

 

Helgen har varit helt fantastisk med besök från Malmö. Den kvinnliga delen av duon lärde jag känna 1980 när vi tillsammans gick postkassörsutbildningen i Stockholm och sedan höll vi länge kontakt trots att hon flyttade tillbaka till Skåne och jag flyttade till Västerås. Vi gifte oss nästan samtidigt och våra barn är också ganska jämnåriga och under helgen nu har vi väl konstaterat att vi gjort en del annat på samma sätt utan att veta om det! Under andra halvan av 90-talet så tappade vi kontakten men sen kom Facebook och eftersom jag tagit tillbaka mitt flicknamn efter skilsmässan så var det inte några problem för P att hitta mig. Jag hade gjort några försök men P har ett tämligen vanligt efternamn så det var tyvärr inte lika lätt. Nu har vi då åter hittat varann och nu tappar vi inte bort varann igen. Dessutom valde ju Dotra att flytta just till Malmö så vi lär få åtskilliga möjligheter att ses.

 

På fredagskvällen när de kom firade vi lite med champagne och god mat. Precis när vi satte oss på altanen för att äta så kom regnet och åskan men vi hade tak över huvudet så det var inga problem.

 

På lördagen så kom barnen och två andra goda vänner och vi fick ytterligare en härligt trevlig kväll!!

 

På söndagen satte vi Dotra i Malmöbilen och så fick hon gör sin flyttresa till Malmö i deras bil vilket vi tackar så mycket för. Skönt att ha någon vuxen i närheten gissar jag.

P och jag var bara 18 år när vi kom till Stockholm och ingen av oss hade någon direkt vuxen i vår närhet men vi klarade ju oss så det kommer att gå utmärkt för Dotra!!!

 

Idag är det en bläää-dag. Det blåser så man vill inte vara ute och regnet piskar emellanåt. Vi hämtade tvättmaskinen idag men naturligtvis kunde vi inte installera den så där enkelt och då kan jag inte låta bli att tycka att ibland är man verkligen dumsnål....varför valde vi inte hemkörning med installation???

 

Kajsa har varit i slagsmål så hon har ett rejält sår på svansen så vi får väl se om vi måste ta ett veterinärbesök också den här veckan.....hej och hå...livet på landet är inte alltid en dans!

 

Nå, i morgon är en annan dag och då kommer Moster så då kan det bara bli bra!!!!

Idag är andra dagen på raken som solen skiner...knappt man tror att det är sant! Visserligen fick vi en skur igår också men den var tämligen liten med tanke på hur det sett ut de senaste....månaderna.

 

Idag pågår lite trädgårdsfix, trimma bort en massa otrevligt gräs längs tunen och annat pyssel som får trädgården att se lite roligare ut. Ja..det där gör Husbonden, själv tycker jag fortfarande att det är viktigare att hålla Er uppdaterade!!!

 

Igår tog vi en tur till torpet och röjde lite så nu är det inte så mycket inomhus som ska hit utan det kommer att skänkas till Frälsningsarmen i Sala. Vi har det så bra förspänt att en av grannarna är föreståndare för den butiken så han skulle hämta sakerna i torpet!

 

Samme granne hade för övrigt en friluftsgudstjänst i sin trädgård i söndags så vi satt på vår altan och njöt av äkta härlig frälsismusik. Det är nåt härligt smittsamt med att höra O store Gud med en underbar sångare och massor av blåsinstrument!!! Nån kanske skulle bli störd av detta men inte vi....tvärtom!

 

Idag kommer försäkringsbolaget hit för att besikta huset...vet inte riktigt vad det innebär men det är väl bara att släppa in dom misstänker jag ;)

Idag är det lördag och vi har bott i Skogsbrynet i en vecka, tiden går fort må jag säga!

 

 

Idag händer det inte så mycket för min del, Husbonden är flitigare för han klipper gräset!

 

Själv tycker jag att det känns viktigare att förse Er med fler bilder...

 

 

Som Ni ser så har vi grannar här till skillnad mot vad vi hade i torpet men det är inget som känns störande och det är ju ändå betydligt färre grannar än vi hade i lägenheten i stan. Detta verkligen det bästa av två världar samlade i en värld!!! Kan berätta att det är skönt att slippa gå ut och duscha!!

 

 

Som de flesta av Er vet så är vi båda två intresserade av att jobba i trädgården och jobba lär vi få göra här. Backen verkar full av sten så det lär gå åt en och annan svordom, ett och annat lass med jord och en hiskelig massa tålamod!! Men detta är ju knappast ett problem då ena parten är uppvuxen på Kalkstenshawaii!!!

 

Vi har påbörjat inflyttningsfesteriet, tanken var att vi skulle ha en stor fest nästa helg men den är inställd. Vi kommer att ta det i små portioner istället. Vi påbörjade ju redan förra lördagen och fortsatte igår kväll men vi har tagit med oss den regel som gällde i Jansbo hit till Skogsbrynet...det som händer i Skogsbrynet det stannar i Skogsbrynet så om dessa kvällar får Ni just inget veta....mer än att vi har haft trevligt!!!!

Nu har jag äntligen tagit mig lite tid att ta några foton, de är inte speciellt bra men Ni får hålla till godo så länge!!!

 

 

Det här är vårt vardagsrum och nere till vänster ser Ni en glimt av täljstenskaminen som ska hålla oss varma under vintern! Det kommer nog att gå bra för vi proveldade den häromkvällen när det bara regnade och nog blev det varmt, klart störd nattsömn. Den röda fåtöljen har en kompis som inte syns i bild och som kommer hemifrån mina morföräldrar och de gör sig så bra här i huset så vi ska kolla vad det kan kosta och klä om de i någon mer passande färg. Mattan beställde jag från Jotex innan vi flyttade in och det är en ryamatta men lite annorlunda, vi stortrivs med den.

 

 

Här är den andra delen av vardagsrummet och på väggen hänger min morfars gamla väggklocka, förmodligen inget penningvärde men oj, vilket affektionsvärde den har. När gästerna åkt hem efter nästa helg ska vi dra igång pling-plongen i den för nu kan den inte störa några grannar.

 

 

Här är en vy över trädgården och tittar Ni riktigt noga så ser Ni hur husbonden sitter och njuter i solskenet som råkade titta förbi som hastigast. Rönnen som syns på bilden är ett hett ämne eller hett är det inte men vi har lite svårt att bestämma hur vi ska göra med den.  Jag tycker att den ska bort för den stjäl så himla mycket ljus i trädgården men visst är den vacker. I nederkant syns en liten damm som i sommar tjänat som myggodling men den är nu tömd och ska väl få en ny chans lite senare...om sommaren kommer. Jag har alltid velat ha en damm så det ska bli riktigt trevligt, skulle kunna tänka mig några karpar (de anpassar sig ju till storleken på dammen och kan stå i en hink frostfritt under vintern) men vi får se. I år blir det bara lite fontän om det blir något!!

 

Idag har vi roat oss med att möblera om altanen...igen. Vi får liksom inte till det för våra möbler är lite för otympliga för den här altanen. Inte så att altanen är liten men det är många öppningar att ta hänsyn till...nå, det kanske går att hitta några fina på rean till hösten. Nu får det se ut som det gör i alla fall, vi får se ikväll då goda vänner kommer cyklande över slätten!

Inte har jag tagit några foton....skäms på mig!

 

 

Men jag hoppas att jag är ursäktad för det är faktiskt inte så skoj väder att ta några foton i och det gäller både ute och inne.

Igår regnade det ju som vanligt så vi tog en sväng till Sala för att besöka lampaffären. Vi köpte en fantastiskt läcker takkrona där till sovrummet,

 

dock saknades det några prismor när vi skulle sätta upp den. Det var dock inga problem att få nya. Lampaffären i Sala är för övrigt värd ett besök för de har ett utmärkt sortiment och en kanonbra service!

Efter Salabesöket så åkte vi införbi torpet för att fylla upp bilen med grejer därifrån, det finns ju lite kvar men inte så mycket som vi trodde. Vi ska nog hinna röja det till sista juli.

 

Idag ska vi nog ta det lite lugnare, packa upp några kartonger kanske måla några hyllplan och sen blir det ett besök i stan.

Vilken dag det blev igår, vi jobbade på som sjutton. Tömde hela carporten så vi fick fram de kartonger som stod direkt på backen och kunde flytta in i gästhuset. Vi har ju ett väldigt fint gästhus på gården men vi kände väl när vi kom hit "på riktigt" att när vi såg det tomt så såg vi att det behövde renoveras rätt ordentligt innan vi kunde låta våra gäster bo där. Inte så att det behöver bytas väggar och golv men det måste tapetseras och någon form av golv måste läggas in. Eftersom rummet också ska användas till sy-och hobbyrum så vill jag ha det riktigt mysigt.

 

Vi får ju "långväga" gäster nästa helg så nu är vi på jakt efter att få låna en husvagn eller husbil två dagar så de kan få sova lugnt. Annars får det bli bäddsoffa i vardagsrummet och som sista alternativ blir det sovloftet. Allt ordnar sig om man bara vill!!!

 

Nå, carporten är nu fylld med sånt som kan ligga utomhus även denna svenska sommar som inte verkar bli något bättre. Idag anländer det växthus som vi köpte förra veckan. Jag fick ju ett av Moster när jag fyllde år och sen har vi ju ett äldre sen tidigare men dels så var det halva priset nu och sen ville vi sätta ihop dom och då skulle det bli snyggare om det var två lika. Det gamla skulle få en annan plats bakom gäststugan....nu har vi nog tänkt om igen men 3 växthus kommer att bli kanon!!! Odling och trädgård är ju vårt gemensamma och stora intresse, att sen kanske kunna bli så gott som självförsörjande på grönsaker vore ju inte så dumt och kanske även blomplantor...

 

Katterna fick ju vara inne första dygnet här och sen fick de gå ut, igår morse fick ju Kajsa sitt första möte med en grannkatt. Lisa gick ut i skogen och sen såg vi inte till henne på hela dagen. När hon varit borta i 12 timmar då började jag misströsta och gick och la mig. Jag tänkte att kommer hon så kommer hon och då har hon ju altanen att ligga på. Blivande är lite mer tålmodig så han satt kvar och efter en timme kom hon tillbaka men var alldeles stissig och rätt som det var så for hon ut i skogen igen och spöade upp en svart och vit grannkatt så det hette duga. Sen kom hon tillbaka (Kajsa satt på altanen och skakade av rädsla) och satt på trappan och spanade en lång stund innan hon valde att gå in och sova. Ja, först var hon naturligtvis tvungen att väcka matte och tala om att hon var hemma!!

 

Lite märkligt är detta för båda katterna har visat helt okända sidor sen vi flyttade hit. Kajsa som alltid varit den kaxiga är mer tillbakadragen och håller sig gärna i vår direkta närhet och Lisa som varit den skygga och tillbakadragna visar en tuff och kaxig sida. Konstigt!!!

 

Idag ska vi pyssla lite inomhus, få upp gardiner och krokar samt packa upp några kartonger, Sen blir det en tur till Hökåsen för att hämta symaskinen, för idag måste den komma. Sen ska vi iväg och beställa tvättmaskinen och så måste vi handla!!

 

Sen ska jag ta lite foton så Ni får se hur det ser ut här.....i idylliska Gesala!