Nacken kraschade
Det blev inte mycket till blogg skrivet för min nacke kraschade. Jag har sedan över 30 år tillbaka problem med min nacke efter en frontalkrock i jobbet men det har varit bättre de senaste åren och då är det lätt att glömma bort sig så min ställning vid datorn har inte varit optimal...den har helt enkelt varit skitdålig!
Så vila ett par dagar och flera promenader har gjort att jag åtminstone törs öppna loclet på datorn och plita ner några rader. Måste hitta en vettig ställning eftersom jag anmält mig till en gratis 4-veckors skrivarkurs och då lär jag ju kunna skriva! Ja, visst ja....för skrev man ju med penna på ett papper....
Hur har jag det med kosten? Jo, tack det går rätt bra även om jag kör omkull emellanåt men det är väl så det alltid är. Man måste hitta sin egen väg!
Idag är det den första mars och våren är onekligen på väg men jag är försiktig med att ta ut glädjen för det är en bit kvar innan våren är här men vi har så mycket att se fram emot så det riktigt pirrar i kroppen.
En aktivitet i taget....
....eller åtminstone en sak åt gången.
Jag tror att jag i hela mitt liv gjort fler saker samtidigt vilket i sig kan vara effektivt om man blir färdig men blir man inte klar så blir det ju bara rörigt både i knoppen och runt omkring en.
Igår kom jag ut på promenad och träffade på några grannar till och med, det märks att ljuset är på väg tillbaka för folk börjar krypa ur sina "grottor".
När jag kom hem så åt jag lite yoghurt, vilket i sig inte är så antiinflammatoriskt men jag kan ju inte kasta mat när det finns hemma. Som vanligt fick jag sällskap!
Efter det började jag klippa till väskorna som jag handlade material till i tisdags. Oj, det var riktigt pyssligt och det gäller att hålla tungan rätt i munnen och läsa beskrivningen och följa den minituöst. Förr kunde jag skynda på och oftast blev det väl rätt men jag litar inte på mig själv längre. Jag har till exempel väldigt svårt att tyda ett nytt stickmönster numera trots att jag är en van stickerska så är det ibkand svårt att förstå vad det står och jag får läsa om och om igen. Aldrig tidigare har jag väl repat upp så många arbeten för att jag helt enkelt inte får flyt i stickandet. Kanske är det det där repetetiva som ger mig trygghet, sockor stickar man ju två av och rutor virkar man många av och det är det jag gör just nu! Men nu ska väskorna sys, jag börjar med mig egen för ska det görs misstag är det bäst att göra det på sin egen!
Kvällens meny bestod av en köttfärsröra med kokosmjölk och ingefäre och de grönsaker som hemmet kunde erbjuda, det smakade bra men jag gjorde misstaget med att marinera squashen i citron innan jag stekte på den och serverade som typ nudlar. Nästa gång gör jag annorlunda!
Reklam på Facebook...
.....kan gör att det blir fullt ös en vanlig tisdag i februari!
Men det blev det kanske inte riktigt men betydligt mer aktivitet än det var tänkt från början och allt på grund av lite reklam på facebook!
Reklam från Selfmade om att sy sin egen Boxy bum bag gjorde att jag kom på att jag nog "måste" sy en sån både till mig och till dottern. Först tänkte jag att jag kan vänta till nästa vecka när jag ändå ska till stan men hur det nu blev så plötsligt hade världens bästa vän Bästa Vännen hämtat mig och så styrde vi kosan mot Selfmade på Erikslund.
Efter många funderingar fram och tillbaka så blev det tyg till två magväskor (man ska kalla saker för det dom är) och en nescessär inköpt. Sen passade jag på att köpa kattmat när vi ändå var i närheten av Arken zoo. Maten där är verkligen inte billig men vad gör man inte för de där små pälsklingarna? Man får ju så mycket tillbaka från dom, senast rejäla rivsår när jag dumt nog försökte skilja dom ät när dom började slåss. Det händer inte så ofta men nu var det en främmande katt som gick genom trädgården och revir måste bevakas om det än är från insidan av huset! Men mycket kärlek ger dom också och vi pratar mycket med varann vilket är skönt när man går här hemma och lallar.
Att vi passade på att ta en fika på Brynolf Bagare tänkte jag undanhålla eventuell läsare för den typen av fika är inte antiinflammatiorisk även om jag gjorde ett hyfsat schysst val. Men inga foton och inga kvitton som kan avslöja oss.
När jag kom hem så la jag mig bara på soffan och kollade på "Lilla huset på prärien", en serie jag sett säkert flera gånger tidigare men hjärnan mår bra just nu av att inte hela tiden utsättas för nya saker.
Kvällen kom och Äkta Maken kom hem och vi såg på "Hem till gården" en serie vi följt sedan start, inte varje avsnitt men många, många. Sen var det dags för att laga mat och idag blev det morotssoppa med räkor, blev riktigt gott och mättande. Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker att jag kan redan nu känna vissa positiva känningar i kroppen och skulle det nu vara placebo så spelar det ingen roll. Positiva tankar ger nya positiva tankar!
Efter maten gjorde vi nåt nytt, vi dejtade äver diskbaljan och jag hoppas att det ska bli ett stående inslag på kvällarna. Äkta Maken vill gärna säga att han är diskmaskinen i vårt hus men den fungerar väldigt slumpmässigt och jag tycker om när disken är gjord när man kommer upp på morgonen och framförallt så kan jag starta dagen på ett helt annat sätt än att stå och titta på disken och sucka.Kvällen avslutades med Professor T på fyran.
Från slutet till början
Dagen startade med att jag körde Äkta Maken till jobbet och sedan åkte jag till MAXI och handlade och som vanligt kunde man göra en hel del fynd i proteindisken efter helgen.
Det var ju dags att möta hälsocenter idag eftersom det gått en månad sedan sist men på morgonen fick jag ett sms som talade om att K var lie rasslig och undrade om vi kunde ta det digitalt och det tyckte jag var helt okej. Jag är ju glad varje gång jag får vara hemma i lugn och ro för all stimuli utamför hemmet stressar min hjärna så oerhört mycket. Det är en av anledningarna till att jag åker till MAXI tidigt på morgonen för då är man nästan ensam där.
Sen hörde Bästa Vännen av sig och undrade om jag hade fullt upp....vilket jag ju inte hade så hon tog en tur till Skogsbrynet och hade med sig godskaer som vi färdigställde och åt till kaffet. Här vill jag ju påpeka att det är Pågens små semmelbullar!
Vi fikade förstås och avhandlade det senaste i tillvaron hos oss båda och stickade såklart några varv på våra respektive arbeten. Själv stickar jag nu på ett par sockor till Äkta Maken som upptäckt att det är så skönt att sova med ullsockor på fötterna och att han sover bättre och senast förra veckan läste jag forskning som visar att det stämmer. Själv har jag sovit med ullsockor sen nåt år tillbaka för jag tycker att min värk lindras något. Förra veckan kom det ut två par sockor på mina stickor....har jag sagt att jag älskar att sticka sockor, det finns något mycket meditativt i det. Lite yoga för hjärnan.
Igår pratade jag med Hälsocenter bland annat om detta med Antiinflammatorisk kost och nu ska jag försöka ta bort de största bovarna så semlor och annat kaffebröd går bort från om med nu. Jag ska inte krångla till det så mycket utan vi började lite lätt igår kväll. Halva tallriken med grönsaker!
Ugnsrostade morötter, palsternacka och potatis med ugnskokt kycklinglårfile och hummus och paprika, ärtskidor och syrade morötter.Vi ska också börja skriva matsedel så slipper min hjärna jobba så mycket med den planeringen, eller det blir bara en gång i veckan som den behöver jobba med det. Det blir nog bra!
Summering av vecka 8
Det är svårt att få till nån form av regelbundenhet i skrivandet av bloggen men hjärnan är så het och hyperaktiv så jag kommer liksom inte till någonting känns det som. Förkalrade för maken nyss att jag tänker på så många saker samtidigt att inget kommer ur händerna. Trädgården ska få sig en makeover den här sommaren har jag tänkt så det tänker jag på hela tiden...det ska vi göra...och det ska vi göra.....sen tänker jag också att jag måste ta tag i det här med antiinflammatorisk kost för att se om min kropp kan bli trevligare att umgås med. Jag har flera autoimmuna sjukdomar och om jag förstår saken rätt så skulle den kosten kunna göra det bättre. Men jag läser och jag läser och det blir bra rörigare i huvudet. En del säger si och en del säger så. Nu har jag i alla fall beställt en kokbok och laddat hem ett helt gäng böcker på Storytel som visade sig ha Maria Borelius alla bäcker.
Idag den 23 februari är det Dotras födelsedag, hon fyller 32 och jag kan inte låta bli att undra vart åren tog vägen.. hon var nyss fyllda 8 när Äkta Maken och jag träffades en kväll i slutet av april 2001. Hon var en speciell liten tjej, tuff som tusan och många gånger såg jag henne titta på mig under lugg och fundera på vem jag var och jag gjorde kanske likadant! Idag är vi nära, väldigt nära och den som påstår att att man inte kan älska nån annans barn lika mycket som man älskar sina egna pratar i nattmössan -- sen är det kanske en annan form av kärlek men älskar den här ungen gär jag!
Vi firade henne igår med Bubbel i Parken -- hon har en jättehärlig park utanför sitt hus där vi serverades lite bubbel och ost och kex. Jättetrevligt!
Mycket skidskytte under veckan och det har väl varit ömsom vin och ömsom vatten men spännande har det varit!
Nu är det en ny vecka som stundar med besök bl.a hos Hälsocenter i morgon, får se om de är intresserade av att hjälpa mig och bena ut den antiinflammatoriska kosten. ibland upplever jag att vår svenska vård är lite stelbent.
Fredag, lördag, söndag osv
Vi skulle bara ta det lugnt och göra ungefär som vanligt men det ändrades snabbt då Dotra ringde på fredagen och frågade om jag ville följa med på Mello, tredje deltävlingen ägde ju rum här i Västerås, och givetvis svarade jag ja till det. Inte för att jag är ett Mellofan men attt vara på plats är något helt annat....då blir man ett Mellofan!
Innan Mellon på lördagen fick vi besök av Gammelsonen och hans flickvän som är ganska ny i familjen så vi håller fortfarande på att lära känna varandra men jag tycker det går bra! Sigge och Siri godkände henne redan vid första besöket och det betyder plus från hela familjen!
Söndagen låg jag i soffan. Mello är inte riktigt för utbrända hjärnor, så många intryck så jag fortfarande idag onsdag är helt uttröttad. Jag börjar förstå att det hade varit smart att lyssna på kroppen redan för tjugo år sen när jag brakade första gången. Då fyllde jag bara upp tanken tillräckligt för att kunna vara alla till lags...Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, släkt och vänner och alla andra som jag åtminstone trodde hade förväntningar på mig. Nå, nu när kroppen rent fysiskt sa ifrån så försöker jag lyssna men det är svårt.
Måndagmorgon skjutsade jag maken till jobbet och sen till fysioterapeuten vid halvelva, jag hade egentligen tid klockan ett men ordinarie K vabbade så jag fick en tid hos hennes kollega och det gick ju lika bra. Efter det blev det en fika hos Bästa Vännen och sen hann jag hem och vila en timme med Sigge och Siri. Sen hämta Äkta Maken på jobbet.
Tisdag fortfarande utmattad ända in i själen så tog jag fram stickningen jag påbörjade under helgen, nya sockor med ett garnnystan som visade sig innehålla fem knutar innan jag ens kommit till hälen! Inte okej enligt mig så jag mejlade återförsäljaren av detta garn och fick till svar att man generellt tyckte att fem knutar på 50 gram var okej men att jag skulle få ett nystan som kompensation. Nåja, det blev väl lite roligare att fästa alla trådar.
Sen blev det en lunchfika med Grannfrun som inte är nån fru men jag tycker att det låter konstigt att säga grannsambo så hon får nog finna sig i att kallas Grannfrun. Vi avhandlade helgen över en kopp kaffe och jag gläds åt att ha så bra grannar som det är enkelt att umgås med.
Strumpor och ögon
Dagen igår var ingen speciell dag, funderar faktiskt på vad jag gjorde mer än det där vanliga som disk och annat hushållsarbete.
Vi tittade på en ny serie på Tvplay, The Au pair, obehaglig historia men ändå spännande. Intressant var att jag upptäckte hur snabbt min stressnivå stiger för minsta lilla, även en obehaglig tv-serie. Efter ett och ett halvt avsnitt var jag tvungen att ta mitt blodtryck för att se om jag inbillade mig eller om det var så högt som det kändes -- det var så högt! Men strax därefter så gick det obehagliga över och det blev spännande men sen tyckte jag nog att de löste mysteriet lite väl fånigt men det var spännande så länge det varade.
Ett par sockor blev klara i veckan och de får stanna här hemma för det är två fel på dom och då ska dom inte sitta på någon annans fötter.
Vinda socks av Verybusymonkey
Det är spännande att leva med sig själv och upptäcka att man förändras, ibland till det bättre och ibland till det sämre såklart. Just nu tänker jag på hur jag kanske för 30 år sen inte brytt mig ett dugg om dessa två fel som verkligen är små fel men som jag tycker lyser. Oftast brukar jag sticka baklänges om jag ser ett fel men i det här fallet såg jag det så sent och eftersom de var gröna så tänkte jag att det var meningen att jag skulle behålla dom själv!
Nu sitter det ett par nya sockor på stickorna och de blir vårigt färgglada!
I morgon kommer Early Bird med mina ögon som jag väntat ett tag på så då får det bli en morgonpromenad till postlådan och hämta paketet som innehåller lite mer än ögon för jag kunde förstås inte låta bli att lägga lite extra i varukorgen.
Ute är det idag kallt och vintrigt men solen skiner och jag var nyss ute och fyllde på solrosfrön till småfåglarna. I skrivande stund ser jag talgoxar, blåmesar, svartmesar, gråsiskor, svarthättor. Inga domherrar just nu men de kommer nog snart för det brukar lysa rött i Katjaträdet även vintertid.
I eftermiddag kommer Äkta Maken hem tidigare eftersom det är skidskytte och då hoppas vi att de svenska åkarna har turen på sin sida och slipper oturen som hängde över dom i onsdags.
VM Skidskytte
Ja, idag startar det som är ett stort intresse här i Skogsbrynet, nu hoppas vi på spännande tävligar och många medaljer!
Igår var jag till fysioterapeuten och fick lite nålar här och där, dels för käkarna men också för nacken och det allmänna välbefinnandet. Det är rätt lågt efter att jag kört mig själv i den totala botten vilket i och för sig tog några år men sedan i augusti resulterade i ett mycket högt blodtryck och ambulansfärd till sjukhuset. Jag får bra hjälp av min vårdcentral och jag jobbar på själv också men all ny energi är så skör och tar slut så himla fort. Jag brukar jämföra min energinivå med en bensintank och att jag under många år gått på reservtanken men den här gången lyckades jag nog också göra ett hål i botten på tanken för det känns som att varje gång jag får fylla på lite så tar det slut fortare än rimligt.
Innan vi ska börja skjuta tänker jag att jag ska ta en promenad, den blir inte så lång utan fram och tillbaka till postlådan men vi bor ju på landet så det blir ändå en kilometer och det är mycket bättre än inget. Jag väntar på ett paket med ögon så jag är lite ivrig, dessutom så kan det ligga lite busfrön i lådan. Inte i mänsklig form hoppas jag utan frön som väntar på att bli sådda.
Det har kommit en del snö i natt och utanför fönstret kommer det fortfarande några flingor och vid fågelmatningen är det fiull aktivitet.
Elva år senare.....
Jag ska idag till fysioterapeuten för att få akupunktur för mina spända käkar, det verkar fungera bra men efter ett uppehåll på två veckor så känner jag att det spänner på en del igen. Men det kan också bero på att nacken bråkar med mig.
Två gånger på kort tiid har jag vaknat och varit yr av värsta slag. Det känns som att någon kastat ut mig i en eka på ett stormigt Atlanten. Jag mår illa och raglar omkring som det värsta fyllot. Idag är det något bättre men värken i nacken är inte att leka med och jag förbannar mig själv för jag vet att jag har orsakat den själv.
Denna vikt- och hälsohets som vi befinner oss i gör att man ibland glömmer att koppla på den förståndiga delen av hjärnan! Jag jobbar ju en hel del med mitt lymfsystem för jag är övertygad om att det har betydelse för min hälsa och då läste jag ett tips om att använda en vibrationsplatta så sagt och gjort, jag beställde en sån. Testade den när den kom hem men tyckte den var lite hård och jag blev i samma veva sjukskriven pga en stressrelaterad utmattningsdepression (enkelt förklarat men mer komplicerat än så) så den föll i glömska, det var annat som upptog mina tankar.
Häromveckan fick jag för mig att jag skulle ta och göra ett pass på den för vem vill inte få igång kroppen? Det resuterade i en mycket ond nacke....jag har lärt mig att den inte är för mig! Så den kommer inom kort att läggas ut till försäljning
Tänker att nu ska jag försöka att göra inlägg regelbundet, kanske inte varje dag men någon gång i veckan för jag behöver få en bild av hur det ser ut för mig för den här hösten och vintern har på många vis varit oerhört tuff och en riktig ögonöppnare.
Egentligen bara för mig.....
....men vill du så får du naturligtvis läsa.
Det jag saknar mest med att blogga är att kunna gå tillbaka och läsa och dra slutsatser om varför man mår som man gör alltså gör jag en sammanfattning om senaste halvåret för att kunna gå tillbaka.
I slutet på sommaren började min kropp bråka med mig, den ville inte göra som jag ville. Till sist kom jag knappt upp ur sängen själv, att gå på toaletten blev en ansträngning värd en medalj och att duscha ska vi inte ens tänka på. Fibron hade helt enkelt slagit till med full kraft. Jag kämpade dock på med jobb och Oäkta maken fick dra ett tungt lass och utan honom vet jag inte hur detta halvår skulle ha varit.
I början på oktober fick jag helt enkelt ge mig och ta mig till doktorn för kan man inte torka sig själv när man duschat så är det nog dags att ändra sitt sätt att tänka. Jag blev sjukskriven på heltid en period, tog långa promenader och försökte ta hand om mig själv så gott jag kunde. Fick ett tips av våra nära och älskade vänner om något som heter Shiatsu på Alternativakademin i Uppsala. Jag läste på om Shiatsu och kom fram till att det kunde vara något att prova och efter en mejlkonversation med Chris på Alternativakademin så bokade jag en tid.
Redan första gången jag kom dit kände jag att jag hamnat rätt, jag kände mig så trygg. Shiatsun är en behandlingsform som tar hand om både kropp och själ och inte bara det till synes onda stället. Efter första behandlingen gick jag som på moln, jag kände mig tio kilo lättare och tio kilo yngre....fantastisk känsla! Naturligtvis försvann inte det onda som genom ett trollslag men jag började känna mig som människa igen redan efter första behandlingen.
Under den första tiden åkte jag till Uppsala en gång i veckan för att få behandlingen och när december kom blev det varannan vecka med ett längre uppehåll under julen. Hela tiden blev jag bättre i kroppen.
Ett och annat bakslag naturligtvis men jag kunde dock jobba 50% från nånstans i mitten av november och framåt. Nacken hade dock börjat bråka när fibrovärken lagt sig och det kändes givetvis förbaskat jobbigt, varför när jag nu äntligen började kunna röra mig som folk? Pratade med Chris i Uppsala om detta och han gav mig ett leende och frågade vad jag trodde själv. Plötsligt förstod jag precis hur det var och för att citera honom "man kan bara ha riktigt ont på ett ställe i taget". Min dubbla whiplashnacke har under så många år fått stå tillbaka för fibron så nu tyckte den att det var dennes tur. Se mig, hör mig, det är min tur att bli omhändertagen....ganska solklart egentligen!
För tre veckor sedan vaknade jag en halvtimme innan vi skulle gå upp för att åka till jobbet och vände mig i sängen och det small till i nacken och plötsligt befann jag mig i en ofrivillig virvelvindskarusell. Allt bara snurrade i högsta hastighet och illamåendet kom som ett mejl i inboxen. I panik väckte jag Oäkta maken för detta ville jag inte genomleva ensam för jag hade absolut ingen kontroll över något. Han hjälpte mig ut till soffan i vardagsrummet för sängen var alldeles för obehagligt laddad för att jag skulle kunna ligga kvar. Så fort jag rörde på mig så snurrade hela rummet och jag åt andra hållet, det var bara att inse att något jobb skulle det inte bli för min del. Jag genomled dagen gråtande på soffan och tyckte faktiskt riktigt synd om mig själv, På eftermiddagen ringde jag doktorn och fick komma dagen efter. Hamnade hos en annan läkare då min ordinarie var ledig men denna unga pojke (i mina egna söners ålder....konstigt) gjorde en mycket grundlig undersökning och kunde konstatera att det var nacken som spökade. Jag hade redan vid det laget påmints av mig själv att detta var ungefär vad som hände när min första whiplashskada utlöstes 1993 så den akuta oron hade lagt sig.
Med ett sjukintyg på två veckor åkte jag sen hem till min soffa igen och där blev jag liggande i en dryg vecka innan jag tordes gå ut på egen hand igen. Vi gjorde några små utflykter under den här tiden men då hade jag Oäkta maken att stödja mig på i fall det började snurra igen. Förra onsdag morgon när jag vaknade så var det något som kändes märkligt men jag kunde inte sätta ord på det och dessutom skulle jag till sjukgymnasten så det var bara att köra på. När jag satte mig bakom bilratten efter att OM (Oäkta Maken) lämnat över den vid sitt arbete och körde mot sjukgymnasten kom jag på vad det var.....ansiktet var bortdomnat. Ungefär som när en tandläkarbedövning håller på att släppa, det liksom sticker i ansiktet och ögat känns bedövat.
Nackvärken är vid det här laget fortfarande inte okej. Efter att ha levt så länge med värk som jag faktiskt har gjort så får man en högre smärttröskel men denna går fortfarande inte att leva normalt med, bara att ringa doktorn igen. I fredags var jag där och nu ska jag äntligen få komma iväg på datortomografi och röntgen, väntar ivrigt på kallelse.
Idag har jag fortfarande ont i nacken men den går att klara utan värktabletter som förstör magen, jag kan vrida något mer men känner att jag har låsningar i kotpelaren, domningarna finns kvar och blir värre när jag anstränger mig men jag trotsar detta och tar mina dagliga promenader ändå för det ger så mycket annat positivt. Kroppen hann liksom bli ganska muskelsvag efter tiden på soffan så jag får ont av att röra på mig men det är bara att ta sig igenom :)
Fortfarande är jag säker på att jag är på rätt väg, att löken skalats från många lager men att det finns fler lager kvar innan jag når det egentliga kärnan. Skadan i nacken kan jag aldrig reparera men jag kan stärka upp den och ge den bättre förutsättningar. Jag fortsätter att åka till Uppsala för behandlingar, dock inte under följande veckor då jag ska till sjukgymnasten. Jag vill veta vad som gör vad.
Eftersom shiatsun handlar om både det yttre och det inre har jag också börjat städa och placera om saker i mitt inre lite mer, mycket arbete har jag redan gjort men jag har insett att det finns en del kvar och att man aldrig ska sluta jobba med det mentala.
Detta inlägg befrias helt och hållet från svenska grammatikregler!
Tankens kraft.....
Jag är född och uppvuxen i en familj där det var naturligt att tänka negativt. Det var med all sannolik inget man tänkte på utan föll sig naturligt för dom. Jag funderar på varför man man gör det och jag tror att det beror på dålig självkänsla, detta nästan missbrukade ord. Däremot vet jag med säkerhet att om man hänger sig åt de negativa tankarna och den negativa livsstilen så sänker man sakta men mycket säkert sin egen självkänsla.
Jag har själv varit likadan för som bekant är vi barn en produkt av våra föräldrar och detta är inget klander mot mina föräldrar för jag har själv varit förälder så länge så jag vet att som förälder gör man det man tror är bäst för sina barn. Man kan däremot förändra sig på livets krokiga stig.
Min resa som långtidssjukskriven under en stor del av 2000-talet (om man orkar läsa om eländet finns en del på www.kajsalisa.blogg.se) gjorde att jag helt enkelt var tvungen att ändra mitt sätt att tänka. Fast egentligen påbörjade jag det tankesättet redan under mitten av nittiotalet men i samband med utbrändheten blev det mer konkret för mig.
Man kan själv välja till stor del hur man vill må just genom tankens kraft. Det du tänker förökar sig i ditt sinne, jag ska försöka ge ett exempel på hur jag menar.
- Usch, idag är det grått och trist. Det droppar från taket och det blir halt ute, då kan jag inte gå ut för tänk om jag halkar omkull. Förkyld är jag också ja, då är det absolut bäst att jag stannar inne men då ser jag ju dammtussarna som ligger överallt. Sambon lovade ju att dammsuga i helgen men inte gjorde han det. Han bara lovar och lovar. Och jag som har min förbaskade nacke som värker hela tiden det borde han ju tänka på.
- Oj, idag är det grått ute men det droppar från taket och det är inte utan att det pirrar till när jag går ut på altanen och hör talgoxen som drillar. Kan det vara våren som är på gång? Det kan nog vara lite halt ute idag när jag ska ut på promenaden men jag provar de där broddarna vi har liggande, visserligen är de lite för stora för mina fötter men det är ju bättre än ingenting. Då slipper jag ju dessutom se alla änglatofflor som ligger både här och där. De ligger nog kvar i morgon också och jag känner mig ju faktiskt lite, lite bättre i nacken idag kanske kan jag dammsuga ett rum i taget den här veckan så slipper sambon tänka på det, han jobbar ju i sin "gruva" hela veckorna. När promenaden är avklarad ska jag lägga mig i soffan och läsa den där boken jag fyndade i Sala på en loppis för fem kronor.
Den ena tanken föder den andra och väljer man då att tänka positiva tankar så kommer det fler såna och så småningom får man ett flyt i detta och det går automatiskt. Det betyder dock inte att man kommer att upphöra med de negativa tankarna för jag erkänner att förra veckoslutet var det svårt att hitta bra tankar när min nacke kraschade och jag inte kunde röra på huvudet utan att det kändes som om jag satt i en ofrivillig virvelvindskarusell men eftersom jag tränat under så många år på positivt tänkande var det lättare att komma ur den negativa cirkeln. Jag är nämligen helt övertygad om att även kroppen rent fysiskt mår bättre om jag har ett positivt inre.
Att komma igång med bloggandet och att få fram kameran igen är något som jag känner är mycket positivt för min hälsa. Att få sätta ord, rent konkret, på mina tankar och att få ta kameran och gå ut är hälsa!
Blogga eller inte blogga....
Det börjar rycka i bloggnerver igen. Inser att jag inte skrivit något på över ett år och det är ju lite konstigt för en gång i tiden så bloggade jag ju minst en gång varje dag i många år...då som Kajsalisa.
Men efter flytten hit till Skogsbrynet så gick jag upp i tid vilket nog är anledningen till att jag lade ner bloggandet. Nu har jag haft en höst och en vinter med mycket värk och medföljande sjukskrivning och då har det blivit mer tid att tänka och fundera så kanske är det dags att börja blogga igen!
En annan anledning var nog också att jag i den vevan skaffade mig en iPad och den lämpar sig då inte att blogga på, jag får inte något flyt i skrivandet men idag lovade jag en grupp på Facebook att plocka fram en bild som låg på gammeldatorn så nu skulle jag ju kunna komma igång igen...vi får se!!!
Jag gick igenom massor av foton och tänk vilka fantastiska tio år vi hade ute i torpet!!! Vi ångrar inte en sekund att vi flyttade hit för vi stortrivs men visst finns det saker vi saknar. De här gynnarna till exempel som alltid fanns i vår närhet och framförallt den dag som den här bilden togs. Spillkråkor!
Septemberhelg
Ytterligare en vecka har lagts till handlingarna och med den en massa händelser av olika rang.
Den största händelsen är väl att Ungsonen och Svärdotra flyttat in i sitt nyköpta hus. Dock kan jag inte låta bli att fundera på hur det ska gå då sonen är mörkrädd och inte vågar sova ensam, han är dessutom skräckslaget rädd för spindlar....alla som bor i hus vet ju att det är dåliga kombos!!!
I tisdags åt jag lunch med två goda vänner sen länge tillbaka och nog är det härligt ned vänskap som bara lever vidare trots att den inte alltid får det underhåll man skulle önska. Jag tycker att det är märkligt att nu när man bara har sig själv att tänka på så hinner man mindre, när barnen var små då hann man vårda sitt umgänge mycket oftare.....
Igår kväll fick vi oväntat besök vilket är de besök jag nästan uppskattar mest för de ställer inga krav på mig som värd! Vi fick dock en timmes förvarning vilket gjorde att jag hann slänga ihop en halloumigratäng som dock inte blev den mest lyckade men det skyller jag givetvis på gasspisen!!
Med sig hade gästerna en av de mest charmiga hundar jag känner, en åsikt som inte delas med Kajsa och Lisa. Kajsa valde att stanna utomhus och Lisa för upp till sitt penthouse med raketfart. De tittade till oss med jämna mellanrum med både nyfikenhet och skräck i ögonen och när gästerna åkt hem gick de igenom huset mycket noggrant för att se att hunden inte fanns kvar. Under natten har Kajsa väckt mig flera gånger för att tala om hur gosig hon är genom att gnugga nosen mot min nästipp och samt tungpussat min mun!!! Hon slutade när jag högt och tydligt talade om för henne att vi ska INTE skaffa hund!!
Lördagen för övrigt tillbringades på Sala marknad i regnvädret...http://instagr.am/p/QJ4NLHIqrU/
Full fart!!!
Det är som att tiden bara rusar fram nuförtiden. Man brukar ju säga att tiden går fortare ju äldre man blir men ingen har berättat att livet lägger i en överväxel när man fyller femtio!
Jag jobbar ju numera heltid vilket naturligtvis gör att det blir mindre tid för bland annat bloggande men jag mår bra av att jobba. Kroppen gnyr lite ibland men jag låter inte den styra mig som jag kanske gjorde tidigare. Jag har nu börjat träna två gånger i veckan på det gym som ligger i samma huskropp som min arbetsplats och hoppas att det ska ge positiva effekter.
2012 verkar bli året då familjen flyttar för Ungsonen med sambo har också köpt hus och flyttar nästa helg, som tur är har de starka kamrater som flyttar åt sig men de saknar visst städkunniga vänner så det uppdraget överlåter de till mig :) Det blir trevligt att få dem på nära håll igen för huset de köpt ligger bara några få kilometer från Skogsbrynet!
Även för Gammelsonen har livet förändrats då han träffat en härlig med tjej med en lika härlig son på snart två år. Det är ett riktigt litet charmtroll med fullt av myror i kallingarna precis som det ska vara i den åldern och vi gläds mycket åt deras besök!
Det blev en kort resumé av senaste månaden!
Vi lever...
.....men oj, vad tiden går fort!!!
Vi har börjat jobba igen och jag har dessutom gått upp på heltid så nu känns det som att dygnet har färre timmar än tidigare!!
Det är även dags att flytta på arbetsplatsen och när det är gjort tänker jag inte flytta på många, många år....om jag själv får bestämma!!!!
Mitt i alltihopa blir vi dessutom sjuka....ja, ja...det är väl det som är livet!
